Hur gick Astrid Lindgren egentligen till väga när hon skrev sina böcker? Vad kan hennes bevarade originalmanuskript berätta om hennes kreativa process – och hur kan ny digital teknik hjälpa oss att förstå dem bättre? Det tvärvetenskapliga forskningsprojektet Astrid Lindgren-koden tog sig an dessa frågor genom att för första gången systematiskt studera Lindgrens stenograferade originalmanuskript.

Projektets övergripande syfte var att generera ny kunskap om Lindgrens skrivprocess, visa på forskningspotentialen i hennes stenogramblock och lägga grunden för framtida digitalisering av Lindgrens cirka 670 stenogramblock som finns bevarade i Astrid Lindgren-arkivet på Kungliga biblioteket samt i Svenska Barnboksinstitutets samlingar. Samtidigt fungerade projektet som en möjlighet för metodutveckling inom digital humaniora, särskilt för analys av handskrivna och svårtolkade dokument.

Arbetet genomfördes i flera steg. Först digitaliserades ett urval av Lindgrens stenogramblock, varefter materialet förbereddes för vidare analys. Eftersom Lindgren ofta strök, skrev över och redigerade sina texter i stenografi krävdes särskilda lösningar för att hantera dessa utmaningar. Därefter involverades frivilliga stenografikunniga deltagare från hela Sverige genom så kallad crowdsourcing. Genom organiserade hackathons och gemensamt granskningsarbete kunde projektet bygga upp en omfattande korpus av translittererade manuskript – alltså stenografi som överförts tecken för tecken till läsbar text.

Ett viktigt resultat var att projektet kunde motbevisa en seglivad myt: att Astrid Lindgrens stenografi skulle vara omöjlig att läsa. Tvärtom visade det sig att materialet är fullt tillgängligt för den som har rätt kunskaper i stenografi. Samtidigt blev det tydligt att denna kompetens är på väg att försvinna, vilket gör digitalisering och fortsatt translittererng extra angelägen.

Det translittererade materialet användes också för att träna metoder för handskriven textigenkänning (HTR). Projektet tog fram det första öppna datasetet för HTR-träning på svensk stenografi och etablerade därmed en grund för framtida automatiserad analys av liknande material.

Utöver detta bidrog projektet med ny litteraturvetenskaplig kunskap. Forskning inom projektet visade hur stenografin fungerade som ett centralt verktyg i Lindgrens skapande – ett privat rum för skrivande som påverkade både arbetsprocess och stil. Projektet kunde också identifiera en så kallad ”stenografisk effekt” i hennes texter och därigenom fördjupa förståelsen av Lindgrens plats inom barnlitterär modernism och transmedial kultur.

Slutligen har projektet öppnat nya vägar för framtida forskning och för allmänhetens möte med Astrid Lindgrens litterära arv. Ett påbyggnadsprojekt i utveckling är att tillgängliggöra Lindgrens stenograferade manuskript till Bröderna Lejonhjärta genom en vetenskaplig utgåva.

Den fulla titeln på projektet är Astrid Lindgren-koden: Astrid Lindgrens stenograferade originalmanuskript genom digital bildanalys, genetisk kritik, bok- och mediehistoriska perspektiv (eng. The Astrid Lindgren Code: Accessing Astrid Lindgren’s shorthand manuscripts through handwritten text recognition, media history, and genetic criticism). Det genomfördes mellan 2020–2024. 

En vetenskaplig rapport över projektet kan läsas hos Riksbankens jubileumsfond: Astrid Lindgren-koden: Astrid Lindgrens stenograferade originalmanuskript genom digital bildanalys, genetisk kritik, bok- och mediehistoriska perspektiv