Nyhet 2020-04-29

Till minne av Marianne Eriksson

Foto: Sbi

Barnboksförläggaren Marianne Eriksson gick bort den 12 april efter en kort tids sjukdom i covid-19. Hon skulle i år ha fyllt 96 år.

Marianne Eriksson arbetade under större delen av sitt liv med barnböcker. Som ung kunde hon skriva på maskin och stenografera på olika språk. Efter en flytt från Visby till Stockholm anställdes hon 1952 av KF:s förlag som sekreterare på ekonomiavdelningen. Hon kom dock även att arbeta med att läsa och redigera manus och fick snart arbetsuppgifter på barnboksförlaget Rabén & Sjögren. Tidigt övergick hon till rollen som redaktör där en av hennes första uppgifter var att arbeta med barntidningen Klumpe Dumpe.

Under sin tid på Rabén & Sjögren kom hon att arbeta som Astrid Lindgrens assistent och år 1970 efterträdde hon Lindgren som barnbokschef. De politiska barnböcker som Marianne Eriksson hade ansvarat för hade precis slagit igenom och hon skulle under sin tid som chef komma att vidareutveckla såväl bilderboken som översättningarna. Hon var dessutom Astrid Lindgrens förläggare, vän och kollega och de använde senare den gemensamma pseudonymen Marianne Lindgren till översättningar, bland annat för böckerna om Nicke Nyfiken.

Efter pensionen från Rabén & Sjögren 1989 startade Marianne Eriksson tillsammans med författaren Barbro Lindgren barn- och ungdomsboksförlaget Erikson & Lindgren. Hon arbetade som förlagschef fram till 2008 då förlaget överläts till Rabén & Sjögren, men fortsatte ändå vara Lennart Hellsings förläggare.

Under hela sitt yrkesliv medverkade Marianne Eriksson flitigt med sin expertis i press, media, paneler och seminarium. Hennes kunnighet och tillgivenhet för sitt arbete var tydlig. Hon förordade läslust och fantasi, men att aldrig glömma bort vikten av en duktig redaktör.

På Svenska barnboksinstitutet var Marianne Eriksson alltid en kär och välkommen gäst. Hon var även en viktig och uppskattad kraft för institutet. Mellan åren 1980 och 1989 satt hon som ledamot i institutets styrelse och hon var bland annat även med i redaktionskommittén för nummer 34 i Sbi:s skriftserie, boken Först och sist Lennart Hellsing (1989). Hon besökte ofta program och andra tillställningar som arrangerades på Sbi. Vi kommer att sakna henne och hon lämnar ett stort tomrum efter sig.

Dela gärna!