Om Astrid Lindgren-koden
Astrid Lindgrens skrivprocess är mytomspunnen. Det beror framför allt på att Lindgren författade och redigerade sina manus på stenografi. De 670 stenogramblock som finns bevarade i Astrid Lindgrenarkivet och på Svenska barnboksinstitutet i Stockholm har ansetts oåtkomliga för alla som inte är mycket kunniga i melinsk stenografi, och är hittills helt obeforskade.
I projektet ”Astrid Lindgren-koden” sammanförs kompetenser från litteraturvetenskap, datavetenskap och professionell stenografi för att tolka Lindgrens stenogram genom digitala metoder, framför allt handskriven textigenkänning (HTR) och medborgarforskning, där stenografikunniga personer kommer inbjudas att delta genom tänktalko (crowdsourcing).
Vårt mål är att generera ny kunskap om världsförfattaren Astrid Lindgren genom den första studien av hennes originalmanuskript, och att bidra till generell metodutveckling för analys av handskrivna dokument.
Projektet är förlagt till Svenska barnboksinstitutet. Medel har tilldelats från Riksbankens jubileumsfond.
Vilka manuskript kommer att undersökas?
I fokus för projektet står för tillfället de stenogramblock som innehåller utkast och bearbetningar av Bröderna Lejonhjärta och Karlsson på taket smyger igen. Även andra verk av Lindgren kan bli aktuella för projektet framöver.
Melins stenografiska system
Melinsk stenografi bygger på det tyska systemet Gabelsberger och är det enda stenografiska systemet som använts i större utsträckning i Sverige. Lindgren lärde sig stenografera under 1920-talet som del av sin sekreterarutbildning på Bar-Lock institutet. Systemet är fonetiskt, och baseras på frekvensen av ljud i svenska språket.
Du kan läsa mer och prova på att skriva stenografi på Melinska stenografförbundets webbplats.
